Träningsabstinens?

Har väl inte riktigt känt av viljan att träna under den här veckan som gått efter operationerna, eftersom allt varit så besvärligt och för att jag har haft så ont! Och sen har jag väl varit tvungen att vila och INTE motionera efter läkarens råd. Fast dom råden gäller bara tills jag inte blöder längre och det har jag inte gjort på länge. Dock får jag inte stressa runt, göra en massa hushållssysslor eller lyfta något!

Igår var första dagen jag inte hade ont och kände mig någorlundra bättre. Besvärligt är det med den inopererade katetern, men bara att gilla läget. Det jobbigaste just nu med den är att jag kan känna mig kissnödig trots att allting rinner ner i påsen. Bara att försöka att blocka den känslan mentalt.

Imorse ville jag röra på mig och bestämde mig för att ta en liten, långsam och försiktig promenad innan frukosten. Det gick snigelfart och jag kände mig kissnödig hela tiden (vilket är en otroligt jobbig känsla), men jag knatade runt 2,55 km. Det tog hela 37 min, men är nöjd att ha orkat gå så långt efter op.

Vet att tankarna kom hela tiden på att jag undrade vad alla bilisterna tänkte på när jag var ute och gick och dom trodde säkert att jag var ute på min powerwalk, men att det gick ju sååååå långsamt! Dumt att tänka så och dom har ju ingen aning om ifall jag har ett handikapp eller varför jag går så långsamt. Jag är ju van vid att powerwalka i ett grymt tempo annars.... äsch... jag fick säga åt mig själv att "sluta bry dig!"

Det där med maten orkar jag inte riktigt engagera mig i just nu. Jag försöker att äta när jag är hungrig och äter efter LCHF. Vissa dagar kan det bli Fakiren och vissa dagar blir det Periodisk Fasta eller Paleo osv.

Tar väl tag i den biten efter helgen och efter återbesöket på måndagen när jag vet lite hur det kommer att se ut med kisseriet och  min kateter...